Krishantering och krisberedskap

Vad är en kris?

Ordet kris används i olika sammanhang och med olika betydelser. I arbetet med samhällets krisberedskap betyder kris något som hotar grundläggande värden och funktioner i samhället. Det kan både handla om händelser där väldigt många människor drabbas, eller då en händelse får så stora konsekvenser att samhället inte fungerar som det ska.
 
Ibland används också begreppet ”extraordinär händelse”. En extraordinär händelse definieras som en ”händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting”.

Viktigt med samarbete

Samhällets krisberedskap bygger på att alla, myndigheter, kommuner, företag, organisationer och individer, ansvarar för sin del och arbetar mot samma mål; att minska sårbarheten i samhället och förbättra och utveckla förmågan att hantera kriser när de inträffar. En fungerande krisberedskap bygger också på att vi kan klara av vardagliga olyckor och störningar på ett bra sätt, så att dessa inte utvecklas till en kris. 

Tre principer och en lag

Krishanteringssystemet vilar på tre principer:

  • Ansvarsprincipen som innebär att den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden även ansvarar för verksamheten under krissituationer.
  • Likhetsprincipen innebär att en verksamhets lokalisering och organisation så långt som det är möjligt ska vara den samma såväl under fredstida förhållanden som under kris eller krig.
  • Närhetsprincipen innebär att kriser i första hand ska hanteras där de inträffar och av dem som är närmast berörda. 

 

Kommunens ansvar att samordna

Kommunen har ett samordningsansvar för arbetet, inom de geografiska gränserna, före, under och efter en kris. Kommunernas krisberedskap regleras framförallt i ”lag om kommunernas och landstingens åtgärder för extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (2006:544)”.

Skriv ut Dela länk Senast uppdaterad 2016-12-08